Snön kom och sabbade isarna och då fick det bli längdskidor på istället. Vi var inte jättesugna på att trängas med alla andra vid Tveta, Lida etc, så vi tog på skidorna och gjorde spår vid dammarna vid Glasbergainfarten. Lyxigt värre faktiskt att kunna gå dit morgon, middag, kväll.
Men säg den snö som varar för evigt. När snön smälte var vi inte riktigt klara med skidåkningen så vi bokade en to-sö i Säfsen som kändes lagom långt bort och utlovade relativt lättåkta spår på hemsidan och 18-21 mars bokades. 60 km spår utlovades. Sen hände något, snön försvann och 7,5 km återstod. Vi funderade på att ta med cyklarna istället. Men så kom 15 cm och spårlängden ökade till 30 km så cyklarna fick stanna hemma och vi lastade istället in skidorna.
Första kvällen testade vi ett transportspår som egentligen inte var öppet. Snöfritt vissa delar, dåligt med snö på andra, men även lite ok spår. Men lite förskräckta blev vi.
På fredagen tog vi skateskidorna och åkte transportspåret till Mellanfallsvägen. Det spåret var inte heller tipptopp men vi lyckades ändå få till 8km och fin skateträning. Det sitter lite långt inne när man inte gjort det på ett drygt år.
Vi läste sen på hemsidan att Västertjärnsvägen skulle ha fina spår, men vi hittade det inte på spårkartan. En chattfråga till receptionen löste problemet och vi tog bilen till både Västertjärn och Östertjärn – och vilka fina spår. Nypistat på båda och schysst med snö, speciellt Västertjärn. Lagom temperatur så snön var magisk att åka på. Totalt dryga 14 km, det kändes otroligt bra och långa sträckor fungerade det riktigt bra.
Söndagen började med städning av stugan och sedan en sväng till i Östertjärnsspåret. Mycket isigare idag och grym medvind, ja och så motvind tillbaka då.
Trötta muskler idag så efter förmiddagens åkning var vi nöjda och satte oss i bilen och åkte hemåt.