Tre år i Dollard des Ormeaux, Montreal, Quebec, Kanada
Hösten 1997. Tre år har gått sedan vi bestämde oss för att vi skulle tillbringa de närmaste två åren i Montreal i Canada. I januari 1998 åkte Jonas och i mars åkte jag och barnen efter. Vårt första intryck av Montreal skiljer sig ganska rejält. Jonas kom i sviterna efter isstormen och Montreal var tämligen mörklagt, medans jag och barnen såg hela stora stadens ljus när vi landade.
I början tyckte vi mycket var annorlunda – både positivt och negativt. Det som är annorlunda på ett bra sätt var ju bara att ta till sig, och det som vi inte gillade var bara att acceptera, och nu tänker vi inte på det som negativt längre.

Mycket elektriska saker skulle inhandlas eftersom strömmen är annorlunda, och för de grejor vi hade med oss behövde vi en (eller flera) transformatorer. Alla svenska lampor (armaturer) som vi släpat med fick vi stuva undan eftersom lampor fanns i huset - praktiskt, men inte alla gånger i vår smak.

Vi hade turen att få hyra ett hus där spis, kyl/frys och diskmaskin ingick, så vi behövde bara köpa tvättmaskin.

Den sväljer otroligt mycket tvätt men lämnar i övrigt en del att önska. Modellen är en toppmatad maskin med en trumma som "ligger ner". I mitten finns en "visp" som snurrar runt och drar ner kläderna i vattnet.
Jag försökte tvätta min dunjacka i den, men den blev inte ett dugg renare för det, för den låg bara och flöt uppepå vattnet trots att jag försökte peta ner den då och då.

Spisen är av modell jättestor (vi tror att det är för att man ska få in en kalkon i ugnen) med spiralplattor, och kyl/frys är upp-och-ner vända jämfört med hemma: frysen överst (ett stort fack utan hyllor) och kylen underst.


               Vår tvättmaskin
Vårt hus har gasuppvärmning. Vet inte riktigt hur det fungerar, men värmen sprids runt i huset med forcerad luft, vilket innebär att vi inte har några element utan luftutblås. Vi har också air-condition som vi använder på sommaren och det är vi jätteglada över, för det blir väldigt varmt inne annars. 
Jag vågar inte tänka på allt damm och alla bakterier som säkert också cirkulerar runt med luften.

Första sommaren vi var här åkte vi till Niagarafallen. Det var otroligt maffigt och när min bror med familj kom nu i höstas var vi tillbaka (vi var tvungna, de var ju på smekmånad), och det var fortfarande lika maffigt.

Att köra bil så långt ger en del upplevelser. T ex lukten av skunk. Vad vi har sett (och luktat) så är skunk lika vanligt längs vägarna här som grävlingarna är hemma, med den skillnaden att grävlingen luktar inte flera kilometer omkring sig när den blir påkörd.

Varför folk (mest stora lastbilar) åker omkring med varningsblinkersen på fick vi också förklarat när vi åkte till Niagara i höstas. På vägen mot Toronto står det skyltat att fordon som åker sakta ska slå på varningsblinkersen - oftast när det blir en uppförsbacke.

Att köra bil i Montreal och på West Island där vi bor, har vi vant oss vid nu. I början gjorde vi en del tabbar som t ex när vi stod vid ett trafikljus och väntade på grönt, men det blev bara fast rött sken som växlade med blinkande rött sken. Nu vet vi att blinkande rött betyder stopp, sedan får man köra om det inte kommer några bilar. Det visste vi inte i början och det var inte så kul att stå först i den kön.

Vad som var lite irriterande i början med trafikljusen var att de ofta (alltid? - har inte kollat) sitter på andra sidan korsningen, dvs inte där du ska stanna utan längre fram.

Högerregeln används inte utan istället är det i många korsningar stopp från alla håll och så åker den som kommer först. Det fungerar oftast väldigt bra, och speciellt bra tycker jag det är när det är fel i stora korsningar för det är aldrig problem att svänga ut på den stora vägen som det ibland kan vara i Sverige när trafikljusen är trasiga och det är väjningsplikt för de som ska ut på den stora vägen.



Andreas började en skola med 80% engelska och 20% franska när vi kom och det har fungerat bra förutom att de nog inte har haft så mycket franska som de ska. De flesta andra engelska skolor har 50% engelska och 50% franska och de svenska barn som går i de skolorna klarar det galant verkar det som.  Barn är bra på att anpassa sig. 

Skolan litar mycket på sina volontärer - frivilliga föräldrar som ställer upp med det mesta, från att hjälpa till i biblioteket till att måla skolan invändigt (som några kompisar till oss fick göra).
Barnen har en ny lärare varje år (vilket är ganska bra tycker vi, speciellt om man får en lärare som man inte trivs med) och får mycket uppmuntran av sina lärare.


Man blir patriotisk när man är ute så här. Vet precis var man kan köpa svenskt godis, ost, kaviar (tack och lov för Ikea) osv. Barnen går på Svenska skolan och de svenska traditionerna betyder en hel del. Närmast på programmet står Luciafirandet. Svenska skolan lussar på Svenska klubben och på Ikea och vi Ericssonare lussar på Ericsson. Vi har precis beställt julskinkan hos den schweitziska slaktaren också, som vill ha en månad på sig ungefär, men då får vi den som vi vill ha den.

Att handla mat är annorlunda, och tar för mig mycket längre tid än i Sverige.  Jag kommer oftast hem med 10 - 15 små plastkassar med mat som i Sverige troligen hade gått ner i två svenska papperskassar.

Papperskassarna här är av den sorten man ser i amerikanska sitcoms - utan handtag så det blir jobbigt det också. Det verkar förresten finnas kanadensare som tycker likadant för en vän till oss råkade ut för att någon gick och bytte till sig hennes svenska papperskasse (med handtag) och bytte ut den mot en kanadensisk när hon ställt ut sina tidningar till återvinning.

På de flesta affärer står det någon och packar åt dig - jätteskönt! Att försöka hjälpa till är för det mesta inte lönt, då förstör man deras system. Många har väldigt bestämda uppfattningar om vad som går att lägga tillsammans med vad. (En kompis påpekade idag att det kanske beror på att en del handlar kosher och då får man ju inte blanda hur som helst).



Att gå på restaurang här är ganska överkomligt. I början var det väldigt irriterande att behöva betala 15% i dricks, men nu går det automatiskt.Vi har också vant oss vid att "taxen" (dvs momsen) inte är inkluderad i priset på menyn (eller prislappen) utan tillkommer på allt utom mat.

Det är billigt att gå ut och fika och bokaffären Chapters tillhör ett av favoritställena. Man hämtar en bok eller en tidning i affären, köper sitt kaffe på deras fik och kan sedan läsa medans man fikar, utan att vara tvungen att köpa boken/tidningen. Helt suveränt.

Att ringa kostar ingenting för lokalsamtal och för samtal till Sverige betalar vi 10 cent per minut.

Bensinen är billig (även om den kostar 20-30 cent mer per liter nu än när vi kom).



Sophämtningen behöver nämnas också. En gång i veckan utom under sommarmånaderna då soporna hämtas två gånger i veckan (gäller vårt område). Man kan ställa ut allt. Har man t ex en soffa som man vill bli av med - ut med den så tar sopgubbarna den. Gubbar förresten. Det är mest unga grabbar som springer efter sopbilen och slänger i soporna.Återvinning finns också. En gång i veckan kommer den bilen, och då får man ställa ut sin "blå box".

Vi har haft gräsklippningsservice i år så en gång i veckan har det kommit ett gäng som klippt och trimmat vår gräsmatta på nolltid. Jätteskönt, men det krävs en hel del disciplin av oss. Leksaker och övrigt måste plockas bort varje kväll så att gräset är "fritt" när de kommer (de höll sig i huvudsak till torsdag eller fredag, så det var rätt okej). 

Till vintern har vi av samma firma beställt snöröjning. De garanterar att det är röjt på garageuppfarten klockan sju på morgonen och klockan fem på eftermiddagen, men oftast kommer de flera gånger under dagens lopp också om det snöar ihållande.



Andreas i poolen-sommaren 2000
Vi har varit medlemmar i vår kvarterspool under sommarmånaderna. Då har barnen kunnat gå i simskola varje förmiddag och så har vi kunnat bada på eftermiddagarna. Dessutom slipper man bli irriterad på de regler som gäller vid utomhusbaden om vad man får och (mest) inte får göra.

Vi har också kompisar som hyr hus med pool, så där har det också blivit en hel del badande.


förbudsskylten på stranden

Vi frågade Andreas vad han tyckte vi skulle skriva; han svarade garage, och det är sant, de flesta hus har garage: enkelt, dubbelt eller trippelgarage som vi också sett. Det är inte sällan bilarna står parkerade utanför medans garaget används som lagerlokal.

Nu när julen närmare sig börjar det dyka upp stora tomtar, snögubbar och ljus i plast. Istappslysen som hänger från taket är vanligt och många ”överdekorerar” (det tycker säkert inte de). Men ändå tycker vi att det börjar vara ganska fint, vilket vi inte tyckte när vi kom. Man vänjer sig.


Det har hunnit bli december år 2000. Året som gått var året då vi skulle åka hem, men vi blev kvar ytterligare ett år och siktar på att återvända till Sverige nästa sommar (2001) istället. Vi trivs – om det inte framgått tidigare - väldigt bra, har fått en massa nya vänner och upplevt massor. Något vi önskar att flera kunde få chansen att uppleva.
 

God Jul och Gott Nytt År 2001
önskar
Birgitta, Jonas, Andreas och Erik